Man bara grinar och grinar sedan inser man att det inte hjälper, att man mår lika dåligt ändå.

Jag gillar inte livet, de har jag aldrig gjort men ändå fortsätter jag.

Vill verkligen inte ge upp, fast ibland känns det som den enda lösningen. Trodde förut att de var en mening till att man lever, att de finns en mening med livet.

Det kanske är så, men enligt mig så lever man för att göra varje dag speciell, att lära sig livets stora gåta.

Man får ingen garanti på att man lever nästa dag eller dagen efter utan man får bara tiden just nu. Morgon dagen är främmande, det finns ingen som kan bestämma hur den blir.

Mina vänner, dom som finns då jag behöver dom gör mig stark. Varje dag kan vara en plåga men bara ens vänner finns klarar man allt !

Jag vet det nu, för börja tänka efter lite och om inte Pernilla hade vart med mig då det hände i fredags, om inte hon hade fått utbrott och blivit arg på alla så dom började reagera, då hade jag med all säkerhet inte funnits.

Att få höra av en kompis " Det var väldigt bra att dom ringde ambulans, du hade inte suttit här annars de höll verkligen på att gå åt skogen ".. Är så glad att jag hade henne.

Ens vänner finns alltid kvar om man själv vill det, det är något man ska va rädd om !

Förstör aldrig vänskapen för en dum liten grej, ta vara på vänskapen och alla omkring dig, en dag kanske det är de enda du har kvar !!

                     Never give up ! <3