Direktlänk till inlägg 17 december 2012
Allt är så bra nu, jag har en underbar pojke som verkligen ställer upp för mig.
Jag har vänner som är helt fantastiska och en familj som finns där då jag behöver den.
Vad mer ska man begära ?
skolan går sådär, är nästan helt frisk från mina ätstörningar.
Ja det går ju som inte att bli helt frisk från det, men jag har börjat skötta mig rätt bra.
Varje dag är en kamp, att ställa sig på den där vågen och se att man gått upp i vikt för första gången det känns i hjärtat.
Man blir både glad samtidigt som man mår dåligt för man hade ju en regel att aldrig gå upp i vikt.
Jag trodde ärligt talat att jag aldrig skulle kunna börja äta igen, men där hade jag fel!!
För några månader sedan fick jag känna på det där som varje människa känner dagligen, jag fick känna hunger IGEN!
Våra fiskar lever, vi är inte så hopplösa med att ta hand om dom ändå :D
Jag är så glad att min pojke kom in i mitt liv i somras, för utan honom hade jag inte klarat mig alls.
Många av mina vänner säger att jag är stark, att inte många hade klarat de jag gått igenom och det är sant!
Jag höll på att ge upp men sen kom min pojk in i mitt liv, och för första gången på flera år såg jag en glimta hopp.
Han fick mig att se det fina med livet.. <3
Han fick mig att börja leva igen!
Just precis han fick mig att stanna kvar här på jorden ..
Till mina vänner, detta är så typiskt er!
Never give up! <3
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 | 8 |
9 | |||
10 |
11 | 12 |
13 |
14 |
15 | 16 |
|||
17 | 18 | 19 | 20 |
21 |
22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 | |||||||||
|