Det är så mycket som rör sig i min skalle just nu, jag kan knappt koncentrera mig längre.

Att inte våga säga hur man har det till sina kompisar är hemskt.

Jag hade velat berätta hur jag har det, vad som hänt och hur jag mår. Men jag är rädd, så himla rädd att dom ska bli arg.

Såklart jag hatar att prata om hur det är med mig osv.

Vill inte verka som någon som klagar hela tiden, så därför undviker jag att säga hur det egentaligen är.

Men jag klarar inte längre, det är för mycket och alldeles för jobbigt att ens försöka.

Många klagar på att jag aldrig pratar och har fått förklarat för mig att det är därför jag inte har nå "kompisar" i klassen.

Men det är väl inte ens uppgift att ta kontakt med alla eller har jag misstagit detta ??

Jag har svårt med folk ( främmande personer då) , men jag pratar bland dom om jag måste.

Jag har också fått veta att jag är för snäll, haha kan vara lite sant i det men jag förstår mig inte på ilska eller att vara arg.

Vad har man för nytta av det, förutom att folk omkring en blir sårade/ledsna..

Jag vill inte vara den depiga personen heller så det försöker jag att undvika att vara men ibland blir det så ändå.

Fast det består inte länge.

Är inte så säker på vad som är riktigt och vilka som är äkta längre, det är så mycket gorm så jag struntar i att bry mig.

Is time for me to give up !!