Jag gillar inte att prata om mina ätstörningar, och inte heller om den dagen jag nästan omkom.

Men jag gör det ibland för att få dom omkring mig att förstå att det inte är något jag är stolt över.

Jag tar oftast min ätstörning som ett exempel när vi pratar, men de är för att folk ska inse och fatta att det är inte något man kan leva med för evigt.

En ätstörning tar livet av en tillslut, och det gjorde min!

Jag kämpade i så många år med att låtsas som ingenting.

Tillslut tog den mig till grunden och jag försvann för stunden, trodde ärligt talat aldrig att jag skulle sitta här idag men de gör jag.

Och det är jag otroligt glad för!

Jag gav upp många gånger och i slutet hade jag bestämt mig för att de skulle bli min sista sommar, men det hände en massa och jag kunde verkligen inte avsluta det då jag kom till att vara en del av en persons liv.

Jag är absolut inte nöjd över att jag haft en ätstörning och verkligen inte glad över hur långt det gick innan jag kunde vända på det.

Då jag var som sjukas använde jag all min ork till att tränna, jag var beroende av att springa för var så rädd att gå upp i vikt så jag sprang jätte mycket varje dag.

Idag vill jag tränna, jag vill ha en form och en smal kropp men jag har en kraft som hindrar mig från att göra det.

För vet innerst inne att om jag börjar så kommer jag att bli sjukare igen!

Vilket är något jag aldrig vill nå mera..

Men jag ska försöka, till sommarn ska jag ha tagit modet och kunna behärska mig :) 

Önskar att anorexia aldrig hade funnits, att  något kunde ha hindrat mig under dom åren jag var sjuk.

Men ingenting funkade!

Fuck Anorexia och alla andra ätstörningar!

Jag kommer aldrig mer acceptera att du kommer tillbaka!

Jag är än idag sjuk och äter inte mycket alls men jag har kommit en så stor bit framåt i livet än förut och kommer aldrig mer falla tillbaka.

Fast jag är rädd varje dag, för att något ska hända så att jag råkar komma tillbaka!

Ja som jag oftast säger, cola är bäst!

DET FÅR MIG ALLTID ATT MÅ BRA! <3 :D hehe!