Jag vet att inte så många vet om detta men jag är rädd för att vara ensam för länge..

Min kropp, och rösten som bestämer tar över den får mig att göra som den vill och jag blir galen.

Kan verkligen inte vara ensam nå länge alls innan jag får panik.

Det är så hemskt för det var ensamheten som gjorde att jag vart sämre då jag var som sjukast.

För jag kunde må bra för stunden då det var folk omkring mig men direkt dom försvann sjönk jag ner på botten :(

Just därför hatar jag att va ensam, för jag kan inte hindra något från att ske!

Det blir bara värre, och jag blir som en levande död..

Tack vare att jag hade så många djur omkring mig fick de allt att bli bättre!

Mina hundar och katter var som skyddsänglar..

Dom kom alltid in i rummet då jag var ledsen och satt där med mig tills allt vart bättre. 

Dom räddade mig många gånger, och än idag gör dom det!

Att bara ha ett djur omkring en gjorde allt så mycket bättre.. 

Ensamheten, den kan både ta ens liv och skada en för resten av livet..

Vill aldrig vara ensam, det skadar och lämnar djupa sår på mig!!

Är bokstavligt talat rädd för ensamheten, vilket är tragiskt :(