Håll ut, vad som än händer ge aldrig upp.

För när du minst anar det kan vad som helst hända.

Därför ska man kämpa för allt!

Jag gav nästan upp där ett tag, det var så nära på att gå åt skogen totalt.

Men nu idag ångrar jag att jag verkligen höll på att ge upp allt.

Det hade kunnat bli mitt största misstag någonsin.

Jag kämpar varje dag, jag kämpar för något bättre!

Och när jag kommer dit, så ska ni få se.

Det kommer bli en höjdpunkt i mitt liv!

Jag sjönk genom marken, hamnade på grunden men jag tog mig upp och kommer stanna på marken för all framtid!

För jag vill aldrig tillbaka dit ner, det var ett helvete som jag önskar ingen annan borde få vara me om..

Jag förlorade en släkting pågrund av en massa, och den personen valde döden som den enda utvägen..

Vilket sårade mig, men han såg ingen annan utväg därifrån.

Och jag förstår honom, allt kan inte bli bättre!

Men man ska inte ge upp, ALDRIG NÅGONSIN!!

Jag kan inte lämna alla som älskar mig, för jag vet att om jag hade gett upp så hade de byggt ett stort sår i deras hjärtan och just därdör håller jag ut!

Alla mina vänner, och min kille samt familj de är dom som får mig att kämpa!!

Dom som får mig att fortsätta varje dag, för att veta att de finns folk som verkligen bryr sig det värmer!<3

Älskar min söta lilla pojke!! :D <3 

Ja dessa framtidsplaner, hm har faktiskt inga alls som det ser ut idag.

Eller jo jag har planerat att få barn inom en snar framtid, och sedan skaffa hund såklart.

Och absolut så ska jag fixa ett jobb, ett roligt!

Jag har alltid velat bli mekaniker så tror nog att jag kommer satsa på det längre fram.

Alltså jag tar ju dagarna som dom kommer istället för att planera flera år framåt så det är väl därför jag inte riktigt har några framtidsplaner.

Finns inte nå mycket mer att skriva, jag tar allt som det kommer vilket leder till vad som helst :P 

Bjuder på en bild, den finaste trappuppgången till en kyrka jag någonsin sett :D

Så var bara tvungen att ta kort på den! 

Never give up!<3

Jag och AT gjorde en lista som vi skulle börja blogga efter, vilket kan vara bra tidsfördriv.

Då det ej finns nå mycket annat att blogga om så har får ni se listan..

Dag 1. Framtidsplaner
Dag 2. Mobbning? 
Dag 3. Dagens samhälle
Dag 4. Fritiden
Dag 5. 10 saker om mig själv 
Dag 6. Skola/utbildning
Dag 7. Vänner
Dag 8. En bild från 1-2 år tillbaka och en bild från idag. Förändrats? Isf varför? 
Dag 9. Dig som person 
Dag 10. Pinsamma händelser/något du är stolt över

Åh kan inte fatta att jag saknar Skurt så himla mycket, han är som en del av mig och just idag saknar jag honom mer än någonsin! :(

Det är sorgligt, för har int träffat han sedan i sommar, och vågar inte åka förbi dem för att hälsa på.

Är inte säker på om jag är välkommen, eller jo jag vet att jag är välkommen men de skulle kännas så fel att åka dit för skulle få så mycket minnen tillbaka och bara må dåligt efteråt.

Det är svårt att inte veta va man vill, eller de är svårt att inte våga :(

Jag försöker ta modet för att åka förbi och träffa dom alla, och den nya lilla pojken också.

Men det är svårt, vilket får mig att må så dåligt :(

Åh snälla, dom var en del av mig, dom brydde sig och fanns där när jag behövde någon.

Jag hade alltid ett ställe att bo på, och var alltid välkommen sedan hände allt detta!

Jag förlorade kontakten me dom, och det tar väldigt mycket på mig :(

Älskar ju Skurt som om han vore min egna lille bror, och den nya som bara är typ 2 veckor åh vad jag vill träffa honom!!

För er som inte vet så är Skurt en liten pojk som knappt är över 1 år, och jag fanns där sedan han föddes.

Tog hand om honom varje helg, och han fäste sig så mycket vid mig i slutet.

Men sedan i somras har jag ej träffat honom.

Men Johanna som är hans Mamma, har sagt att jag borde komma förbi för att träffa den nya familje medlemen och Skurt såklart!

Så funderar som på att åka förbi dom någon dag och gosa med dom :D <3

Visst är han söt, sötare än sötast! :D <3 

Och den andra bilden är på hans lillebror!

Never give up! <3

Läste nyss en grej som verkligen fick mig att börja tänka efter lite.

De människor som gör skillnad i ditt liv är inte de med flest meriter, mest pengar, eller de med flest utmärkelser.
Det är de som bryr sig.

Och det är dom du ska hålla kvar <3

Man kanske inte tänker på det direkt men efter några år kommer man vara glad över att just dom personerna fanns där då du verkligen behövde någon.

Man ska vara tacksam för det lilla man har.

För ni vet aldrig när det är försent, ni vet aldrig när ni kommer förlora det ni har!

Så var rädd om varandra! :)

Och dom i eran närhet!

Dessa punkter fick mig att verkligen börja tänka efter!

1. Nämn två lärare som hjälpte dig på din resa genom skolan.
2. Nämn tre vänner som hjälpt dig genom en svår tid.
3. Nämn fyra personer som lärt dig något som har hjälpt dig i livet..
4. Tänk på tre personer som har fått dig att känna dig uppskattad och speciell.
5. Tänk på fem personer som du gärna umgås med.

I'm not always strong! 

Ber så hemskt mycket om ursäkt för min dåliga uppdatering, men har ej haft tillgång till internet på några veckor men   nu är jag tillbaka!

Det händer absolute inte nå mycket i mitt liv, umgås med min söta lilla vän AT och bara har de skoj.

Gymmet så ofta som möjligt, pluggar och bara tar allt som det kommer :)

Är ganska händelselöst, men det är härligt iaf!

Lovet var itne det bästa, skulle ju leva det på gymmet men slutade med att man var sjuk nästan hela lovet.

Träffade Pillan och var med henne lite också.

Jag har ju bestämt mig för att göra en tatuering någon dag och samt navelpiercing.

Så jag ska bara försöka fixa pengar osv sedan blir det att införskaffa det!

Längtar som bara den :D

Måste bara påpeka att jag ska göra tatueringen för att dölja mina ärr  så att dom inte ska synas så mycket, som en distration för att få folk att sluta kolla på dom hela tiden.

Inte bara för att alla andra här i vårt sämhälle gör tatueringar, utan jag har en anledning till att göra den!

Såklart har många andra det också, men många har inte det.

Jag håller ju också på att träna, och har redan sett skillnaden sen bara 3 veckor tillbaka :D

Vilket gör att jag är mer taggad för gymmet :D <3

Me love the GYM <33

Jaja, skriver mer sen! 

Ni får ha det bra, kram hej! :D

Tiden går för fort, jag vill kunna leva livet men nu i efterhand ser jag att det har försvunnit!

Det jag  såg framemot att göra, och allt jag hade planerat det vart ogjort.

Jag vill lösa mina problem, jag vill må bra och se det fina i allt negativa!

Hehe okejj jag mår faktiskt bra, det gör jag.

Höjdpunkten är då man kan slänga sig ner på grunden men sedan ställa sig upp efter stunden :D

Det är nog en av dom bästa meningarna jag vet, och det är sant också :) 

Jag skäms lite, över att jag förlorat kontakten med nästan alla mina gamla vänner.

Jag försöker hitta på saker, men dom verkar inte ha tid och när dom ska göra grejer har jag ej tid.

Jag tror att våra liv börjar gå egna vägar, vilket är tråkigt!

För vi har varit vänner så länge och kan inte tänka mig en framtid utan er :( 

Men men så är livet, en mängd saker händer utan att man alltid vill de!

Igår så var jag med AT, vi myste med lyxmiddag på smedjan och sedan en ragg som avslutades på gymmet.

Det var riktigt trevligt. 

Dagar börjar bli lite roligare nu när man umgås med folk, speciellt när det är söta små människor!

Vill ha detta NU !! 

Jag gillar inte att prata om mina ätstörningar, och inte heller om den dagen jag nästan omkom.

Men jag gör det ibland för att få dom omkring mig att förstå att det inte är något jag är stolt över.

Jag tar oftast min ätstörning som ett exempel när vi pratar, men de är för att folk ska inse och fatta att det är inte något man kan leva med för evigt.

En ätstörning tar livet av en tillslut, och det gjorde min!

Jag kämpade i så många år med att låtsas som ingenting.

Tillslut tog den mig till grunden och jag försvann för stunden, trodde ärligt talat aldrig att jag skulle sitta här idag men de gör jag.

Och det är jag otroligt glad för!

Jag gav upp många gånger och i slutet hade jag bestämt mig för att de skulle bli min sista sommar, men det hände en massa och jag kunde verkligen inte avsluta det då jag kom till att vara en del av en persons liv.

Jag är absolut inte nöjd över att jag haft en ätstörning och verkligen inte glad över hur långt det gick innan jag kunde vända på det.

Då jag var som sjukas använde jag all min ork till att tränna, jag var beroende av att springa för var så rädd att gå upp i vikt så jag sprang jätte mycket varje dag.

Idag vill jag tränna, jag vill ha en form och en smal kropp men jag har en kraft som hindrar mig från att göra det.

För vet innerst inne att om jag börjar så kommer jag att bli sjukare igen!

Vilket är något jag aldrig vill nå mera..

Men jag ska försöka, till sommarn ska jag ha tagit modet och kunna behärska mig :) 

Önskar att anorexia aldrig hade funnits, att  något kunde ha hindrat mig under dom åren jag var sjuk.

Men ingenting funkade!

Fuck Anorexia och alla andra ätstörningar!

Jag kommer aldrig mer acceptera att du kommer tillbaka!

Jag är än idag sjuk och äter inte mycket alls men jag har kommit en så stor bit framåt i livet än förut och kommer aldrig mer falla tillbaka.

Fast jag är rädd varje dag, för att något ska hända så att jag råkar komma tillbaka!

Ja som jag oftast säger, cola är bäst!

DET FÅR MIG ALLTID ATT MÅ BRA! <3 :D hehe!